I samarbete med Noora Steenvoorden:
UTSTÄLLNINGSKATALOG
Våren 2011

* * *

Du kan inte bära hans ansvar
Du kan inte bära honom
Släpp!

När du envisas med att bära
hans ansvar
tar du samtidigt
makten ifrån honom
.
Släpp!

Tacka och ta emot.
Allt blir bra.
Släpp!

* * *

När är den rätta tidpunkten?
När är tiden mogen att gå?
Efteråt vet du – det var lite tidigare.
Släpp!

Önskelistor

14.12.2010 kl. 15:56
Livet från idag fram till årsskiftet är en balansgång mellan å ena sidan, och å andra sidan. Vi är fyllda av förväntningar, andras, men främst våra egna, om hur allt borde vara. Vi försöker balansera livspusslet på bästa sätt, ofta med en gnagande känsla av otillräcklighet. Vi har autopiloten påkopplad istället för att medvetet stanna upp och välja vad som är viktigt och vad som är oviktigt.

Veckorna från första advent till julafton för många en period av skräckblandad förtjusning, en balansgång mellan privatlivets förberedelser inför den stora högtiden och arbetslivets måsten, allt som ska bli klart före årsskiftet. Det är så mycket man vill, borde och måste. Dagarna är fyllda med jobb och kvällarna med familjemedlemmarnas olika avslutningar, julfester och glöggkvällar. Det stående samtalsämnet är bristen på tid. Och, som det verkar, bristen på närvaro.

Å andra sidan finns det fler ensamma människor än tidigare, människor som inget hellre vill än att känna sig behövda. De har kanske ingen att träffa, ingen som behöver dem, inga julfester att gå på, ingen att diskutera med, beröra eller beröras av.

Tänk om de två ytterligheterna kunde mötas. Om vi alla tillsammans, inte bara i medeltal som samhälle, kunde leva mera lagom.

Följande å ena, å andra handlar om julklapparna. Förra årets julklapp var spikmattan. Efter en privat liten, mycket ovetenskaplig gallup i bekantskapskretsen, visar det sig att spikmattsägare kan delas in i två grupper: de som har sin spikmatta hoprullad längst inne i garderoben, och de som faktiskt fortfarande regelbundet ligger på den, främst för att man inte kan göra något annat medan man ligger på en spikmatta än ligga prickstilla och låta tankarna vandra fritt. En nog så hälsosam övning i rusningstider när hjärnan går på övervarv och har vant sig vid att utföra flera kommandon samtidigt.

Årets julklapp lär ska vara surfplattan eller läsplattan. Också om den råder delad mening, vissa gillar den skarpt med alla möjligheter den medför, medan andra håller benhårt fast vid att ingen teknisk mojäng kan ersätta doften av en ny bok, eller känslan av boken i handen. Vissa bibliotek, bl.a. vårt eget, lånar ut läsplattor, så man kan prova och känna efter vad man själv tycker.

Så å ena sidan står läsplattan och andra nya tekniska apparater högt på mångas önskelistor. Vi vill vara uppkopplade, uppdaterade och uppmärksamma hela tiden. Vi lever en stor del av våra liv i den virtuella verkligheten på nätet, på gott och ont.

Medan, å andra sidan, många önskar att jorden skulle snurra lite långsammare och vi skulle hinna med. Vara mindre splittrade. Ett tecken på det är väl alla hemstickade yllesockor som i år har dykt upp på önskelistorna. De symboliserar ett annorlunda, långsammare liv, med gemenskap, värme och hög mysfaktor.

Och här kommer det tredje å ena, å andra. Å ena sidan vill vi både ge och få fina julklappar, å andra sidan har de flesta av oss det mesta vi behöver och lite till. Samtidigt finns det de som har alldeles för lite. Och då handlar det inte om läsplattor eller dataspel, utan om det mest grundläggande som rent vatten, mat och tak över huvudet. Därför väljer många att ge en nyttig gåva, en brunn, en get eller ett träd, det kan man t.ex. göra via Hoppets stjärna, Karjalan Apu, Kyrkans utlandshjälp, Röda korset eller Lucia-insamlingen.

Tänk om de två ytterligheterna kunde mötas. Om vi alla tillsammans, inte bara i medeltal som samhälle, kunde leva mera lagom.

Jag hoppas du får den jul du behöver och önskar dig.

God jul!
Jessica Jensen
chefredaktör

KG15 ledare, publicerad 14.12.2010

Jessica Jensen

Ode till handboll – eller livet

Nya små handbollsentusiaster hör till det sötaste man kan se när de släpps ut på en riktig handbollsplan för att möta jämngamla barn i sina första matcher. Kinderna glöder, bollen slinker än hit och än dit, koordinationen är obefintlig, spelglädjen enorm, ibland rinner tårarna, och det händer att domaren blåser av matchen för att knyta ett skosnöre.Läs mera »

Kalkylerad risk

Det finns dagar då den utopistiska drömmen om ett liv på en öde ö är stark och lockande. Att slippa de svarta rubrikerna som ropar katastrof, krig, tsunami, jordskalv, explosioner, eldsvådor, kärnvapen, härdsmälta och strålning. Att slippa ta in verkligheten och allt elände människan i sin girighet har åstadkommit.Läs mera »