I samarbete med Noora Steenvoorden:
UTSTÄLLNINGSKATALOG
Våren 2011

* * *

Du kan inte bära hans ansvar
Du kan inte bära honom
Släpp!

När du envisas med att bära
hans ansvar
tar du samtidigt
makten ifrån honom
.
Släpp!

Tacka och ta emot.
Allt blir bra.
Släpp!

* * *

När är den rätta tidpunkten?
När är tiden mogen att gå?
Efteråt vet du – det var lite tidigare.
Släpp!

Ode till handboll – eller livet

24.11.2011 kl. 16:10
Nya små handbollsentusiaster hör till det sötaste man kan se när de släpps ut på en riktig handbollsplan för att möta jämngamla barn i sina första matcher. Kinderna glöder, bollen slinker än hit och än dit, koordinationen är obefintlig, spelglädjen enorm, ibland rinner tårarna, och det händer att domaren blåser av matchen för att knyta ett skosnöre.

Som förälder får man vänja sig vid att agera chaufför, persedelvårdare, matsäcktillverkare, hejarklack och allmän hjälpreda de konstigaste tider på dygnet: med start tidiga veckoslutsmorgnar, alla morsdagar och farsdagar, sena vardagskvällar och många helger. Dessutom får man varsamt visa sitt barn att vi människor är olika, att regler finns för att spelet ska löpa, att livet inte alltid är rättvist – och så får man njuta av barnets iver, glädje och framsteg.

Några år senare är spelarna garvade, åtminstone om man frågar dem själva. De har tränat regelbundet, lärt sig lyssna på tränaren och varandra, spelar redan bra ihop och har testat de olika positionerna på spelplanen. Ibland försöker de fuska så att domaren inte ser. I bästa fall har de lärt sig lagsport, att uppmuntra varandra också när det inte går så bra, och att komma igen från underläge. Framför allt njuter de av känslan i kroppen när spelet löper och samarbetet på planen fungerar. De börjar få en strategi för sitt spel.

Som förälder är man fortfarande aktivt med, men har börjat ge över ansvaret för rutinerna åt spelaren själv. Man finns kvar i bakgrunden, försöker visa på rätt och fel, fiffigt och dumt, men låter spelaren mer och mer lita till sitt eget omdöme. Och för det mesta så bär det. Ibland måste man ingripa och dra upp nya gränser, ofta i samråd med andra föräldrar, tränare och lagledare. Samtidigt gläder man sig i smyg över tidiga lördags- och söndagsmatcher (för då måste spelaren vara hemma i god tid på fredags- och lördagskvällar för att vara utvilad följande morgon).

Ytterligare några år senare har de små och söta vuxit upp och blivit stora och lurviga. Somliga har slutat med handbollen och börjat med något annat, andra har fortsatt men kanske bytt position på planen. De tränar hårt och målmedvetet, känner sina lagkamraters styrkor och svagheter och har lärt sig parera dem. De klarar med- och motgångar och har lärt sig spelets regler. De tar ansvar för sitt spel, sköter kropp och knopp för att orka och kopplar däremellan av tillsammans med goda vänner och lagkamrater. De arbetar fokuserat med ett klart mål för ögonen.

Som förälder hoppas man att spelaren har fått njuta av många segrar men också mött lagom många motgångar och lärt sig hantera dem. Att skadorna inte varit alltför allvarliga och att domarna varit någorlunda rättvisa. Att samspelet med lagkamraterna har fungerat bra både på spelplanen och utanför, och att självkänslan har utvecklats i en sund riktning.

Livet är inte bara en fest, och handboll är inte bara ett spel.

Jessica Jensen

Jessica Jensen

Kalkylerad risk

Det finns dagar då den utopistiska drömmen om ett liv på en öde ö är stark och lockande. Att slippa de svarta rubrikerna som ropar katastrof, krig, tsunami, jordskalv, explosioner, eldsvådor, kärnvapen, härdsmälta och strålning. Att slippa ta in verkligheten och allt elände människan i sin girighet har åstadkommit.Läs mera »

Önskelistor

Livet från idag fram till årsskiftet är en balansgång mellan å ena sidan, och å andra sidan. Vi är fyllda av förväntningar, andras, men främst våra egna, om hur allt borde vara. Vi försöker balansera livspusslet på bästa sätt, ofta med en gnagande känsla av otillräcklighet. Vi har autopiloten påkopplad istället för att medvetet stanna upp och välja vad som är viktigt och vad som är oviktigt.Läs mera »